Du får ha huvudet bland molnen för en liten stund, och du får vara fri. Tvinga mig bara inte att se på för jag klarar inte av dig. Lever livet, eller så är du bara väldigt väldigt... Är det bara jag som ser eller är folk så jävla trångsynta att dom inte vill. Dom ligger fem år efter och du brukade vara djuptänkt. En gång gick det att prata, det var inte länge sen men ändå behöver minnet leta för det känns som en evighet. Saker jag aldrig annars skulle ha sagt. Och nej jag tänker inte vara din vän för jag kan inte stå framför dig och veta vad du vet. Jag undrar när du började undervärdera det som brukade betyda mycket för dig. Undrar när du bytte stil och dina uppfattningar. Undrar när du blev som nu. Det går på remote i mitt huvud.